SAOL
publicerad: 2015
provinsialläkare
provinsi·al|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna • en äldre motsvarighet till distriktsläkare
| Singular | |
|---|---|
| en provinsialläkare | obestämd form |
| en provinsialläkares | obestämd form genitiv |
| provinsialläkaren | bestämd form |
| provinsialläkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| provinsialläkare | obestämd form |
| provinsialläkares | obestämd form genitiv |
| provinsialläkarna | bestämd form |
| provinsialläkarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
provinsialläkare
provinsialläkaren, plural provinsialläkare, bestämd plural provinsialläkarna
provinsi·al|läk·ar·en
substantiv
●
numera ej officiell beteckning, ersatt av "distriktsläkare"
statligt anställd läkare med uppgift att ha hand om hälso- och sjukvård på landsbygden
belagt sedan 1756
SAOB
publicerad: 1954
PROVINSIALLÄKARE prωvin1sia3l~lä2-kare, äv. pro-, l. 1003~, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(provincial- 1756—1888. provinsial- 1847 osv.)
Etymologi
civil, statlig tjänsteläkare (med vissa fastställda åligganden) med tjänstgöring inom ett visst (landsorts)-distrikt. PH 6: 4431 (1756). Extra provincial-läkare. SFS 1829, s. 284. Därs. 1940, s. 709.
-STAT.
-STATION. (numera mindre br.) ort där en provinsialläkare är stationerad. Hygiea 1844, s. 477. Därs. 1887, s. 495. —