SAOL
publicerad: 2015
prutare
prut·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. prutarna pruta
| Singular | |
|---|---|
| en prutare | obestämd form |
| en prutares | obestämd form genitiv |
| prutaren | bestämd form |
| prutarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| prutare | obestämd form |
| prutares | obestämd form genitiv |
| prutarna | bestämd form |
| prutarnas | bestämd form genitiv |