SAOL
publicerad: 2015
prutta
prutta
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ blåsa dovt i blåsinstrument; smattra, puttra2 ⟨vard.⟩ släppa sig, fisa – Alla sammansättn. med prutt- hör till prutta 2.
| Finita former | |
|---|---|
| pruttar | presens aktiv |
| pruttas | presens passiv |
| pruttade | preteritum aktiv |
| pruttades | preteritum passiv |
| prutta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att prutta | infinitiv aktiv |
| att pruttas | infinitiv passiv |
| har/hade pruttat | supinum aktiv |
| har/hade pruttats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| pruttande | |