SAOL

publicerad: 2015  
puke
puke substantiv ~n pukar • i äldre folk­tro: ont väsen; djävul; mjölk­hare
Singular
en pukeobestämd form
en pukesobestämd form genitiv
pukenbestämd form
pukensbestämd form genitiv
Plural
pukarobestämd form
pukarsobestämd form genitiv
pukarnabestämd form
pukarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
puke puken pukar
puk·en
substantiv
pu`ke
● dialektalt bjära
JFR mjölkhare, trollhare
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska puke 'djävul; ond ande'; av ovisst urspr.
Till SO

SAOB