SAOL
publicerad: 2015
rökare
rök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rökarna 1 person som röker tobak2 ⟨vard.⟩ hårt skott t.ex. i fotboll
| Singular | |
|---|---|
| en rökare | obestämd form |
| en rökares | obestämd form genitiv |
| rökaren | bestämd form |
| rökarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rökare | obestämd form |
| rökares | obestämd form genitiv |
| rökarna | bestämd form |
| rökarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på rökarens i SAOB gav inga svar.