SO
publicerad: 2021
rot
roten rötter
substantiv
1
vanligen plur.
(vanligen underjordisk) del av en växt som håller växten på plats och svarar för vatten- och näringstillförsel; hos frö- och ormbunksväxter
huvudrot; klätterrot; sidorot; trädrot
djupa rötter; sticklingarna slog rot; han snavade på en rot; man ska inte dra upp blommorna med rötterna; fåren betade av gräset ända ner till rötterna
○
äv. om (del av) kroppsdel med liknande utseende el. funktion
○
äv. bildligt, spec. i uttryck för att få gensvar och spridas
nya idéer började slå rot och gro
○
spec. äv. om ursprung el. orsak till något
hon har sina rötter i Norrland; problemen har sin rot i urbaniseringen
○
spec. äv.
härkomst, förfäder
söka sina rötter
gå till roten med det onda
verkligen ta itu med det onda
roten till det onda
ursprungligen biblisktorsaken till något dåligt
skog på rot
se
skog
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska rot; besläktat med lat. ra´dix 'rot' och med
ört
2
tal som multiplicerat en eller flera gånger med sig självt ger ett givet tal särsk. om kvadratrot
roten ur tal
roten ur 16 är 4; fjärde roten ur 16 är 2
belagt sedan 1601
3
tal som utgör lösning till ekvation
ekvationen x2 = 4 har rötterna +2 och –2
belagt sedan 1750
4
del av ett ord som blir kvar när avlednings- och böjningselement avlägsnats
JFR
stam 4
roten i "ovänlig" är "vän"
belagt sedan 1678
5
rekonstruerad (tänkt) urform av betydelsebärande element inom viss språkfamilj särsk. den indoeuropeiska
"hundra" anses kunna härledas från en indoeuropeisk rot "kmto'm"
belagt sedan 1921
Rötter.
Svensk titel på roman av den (afro)amerikanske författaren Alex Haley (1976); boken är en familjekrönika och handlingen startar på 1700-talet, då stamfadern Kunta Kinte tas som slav i Gambia