SAOL
publicerad: 2015
rot
rot
substantiv
~en rötter 1 vanligen underjordisk del av växt; innersta del av ngt; ofta bildl.: yttersta orsak; roten (till det onda) upphovet; ett ords rot kärnan i ett ord2 tal som multiplicerat med sig självt resulterar i ett givet tal: roten ur 9 är 3 – De flesta sammansättn. med rot- hör till rot 1.
| Singular | |
|---|---|
| en rot | obestämd form |
| en rots | obestämd form genitiv |
| roten | bestämd form |
| rotens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rötter | obestämd form |
| rötters | obestämd form genitiv |
| rötterna | bestämd form |
| rötternas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på rötterna i SAOB gav inga svar.