SAOL
publicerad: 2015
racka
1racka
substantiv
~n rackor • mest i sms.; ⟨vard., nedsätt.⟩ hund el. katt
| Singular | |
|---|---|
| en racka | obestämd form |
| en rackas | obestämd form genitiv |
| rackan | bestämd form |
| rackans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rackor | obestämd form |
| rackors | obestämd form genitiv |
| rackorna | bestämd form |
| rackornas | bestämd form genitiv |
2racka
verb
~de ~t • fästa rundhult med rack; till 1rack
| Finita former | |
|---|---|
| rackar | presens aktiv |
| rackas | presens passiv |
| rackade | preteritum aktiv |
| rackades | preteritum passiv |
| racka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att racka | infinitiv aktiv |
| att rackas | infinitiv passiv |
| har/hade rackat | supinum aktiv |
| har/hade rackats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| rackande | |
racka ner
• racka ner på (ngn) klandra hårt, skälla ut
Infinita formeratt racka nerinfinitiv aktivPresens participnerrackande