SAOL

publicerad: 2015  
rangla
rangla verb ~de ~t • ragla, vackla
Finita former
ranglarpresens aktiv
ranglaspresens passiv
rangladepreteritum aktiv
rangladespreteritum passiv
ranglaimperativ aktiv
Infinita former
att ranglainfinitiv aktiv
att ranglasinfinitiv passiv
har/hade ranglatsupinum aktiv
har/hade ranglatssupinum passiv
Presens particip
ranglande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
rangla ranglade ranglat
verb
rang`la
● mindre brukligt röra sig ostadigt
JFR vackla, vingla
någon ranglar
belagt sedan 1695; sv. dial. rangla 'ragla; vackla; växa fort'; av om­diskuterat urspr.; ev. variant till ragla; jfr ur­sprung till benrangel
ranglaranglande
Till SO

SAOB