SAOL

publicerad: 2015  

reaktivera

re·­akt·­iv·­era verb ~de ~t • åter göra verksam

Finita former
reaktiverar	presens aktiv
reaktiveras	presens passiv
reaktiverade	preteritum aktiv
reaktiverades	preteritum passiv
reaktivera	imperativ aktiv
Infinita former
att reaktivera	infinitiv aktiv
att reaktiveras	infinitiv passiv
har/hade reaktiverat	supinum aktiv
har/hade reaktiverats	supinum passiv
Presens particip
reaktiverande
Perfekt particip
en reaktiverad + substantiv
ett reaktiverat + substantiv
den/det/de reaktiverade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

reaktivera reaktiverade reaktiverat

verb

reaktive´ra

● göra aktiv på nytt

någon reaktiverar någon/något

någon reaktiverar någon

någon reaktiverar något

○ spec. göra giltig eller an­vändbar på nytt

reaktivera licensen; reaktivera kortet

belagt sedan 1887

reaktiverareaktivering

Till SO

SAOB

publicerad: 1956  

RE- ssgr (forts.):

RE-AKTIV104, adj. [jfr t. reaktiv, eng. reactive, fr. réactif] (med prägel av fackspr.)

1) (mera tillf.) motvärkande, återvärkande; som innebär ett motstånd mot l. tillbakaträngande av ngt; särsk. fys. i fråga om krafter som ge upphov till l. innebära reaktion (se d. o. 1). Den från kometkropparna bortströmmande materiens reaktiva verksamhet på deras rörelser. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 57. PopEtnolSkr. 7: 50 (1912).

2) [jfr reaktans] el.-tekn. som utgör l. har avseende på icke aktiv (dvs. icke energiförbrukande) belastning i en växelströmsmatad krets; induktiv l. kapacitiv; motsatt: resistiv. Reaktiv belastning, effekt, energi, (ström)-komponent, spänning, ström. FörslElektrOrdl. (1931).

3) kem. som har benägenhet att reagera kemiskt. Smith OrgKemi 85 (1938).

4) som utgör en reaktion på en impuls l. retning. Reaktiv svullnad. LbKir. 2: 328 (1922).

5) (numera föga br.) som har avseende på samhällelig reaktion mot brott l. förseelser. Frågan blir .. huru .. (statens) reaktiva verksamhet bör tänkas. Nyblæus Straffr. 14 (1852). —

-AKTIVERA01040 l. 10040, i Sveal. äv. —32, v., -ing. [jfr t. reaktivieren, fr. ráactiver] (med prägel av fackspr.) på nytt göra aktiv l. värksam; särsk.

1) med avs. på serum. 2NF 34: Suppl. 170 (1922).

2) med avs. på (politisk) rörelse l. värksamhet o. d. Reaktivering av den internationella kommunistiska verksamheten. GbgP 1948, nr 276, s. 2.

3) med avs. på person: låta återinträda i (aktiv) tjänst. Reaktivering av pensionsavgången personal. SFS 1940, s. 1428.

4) ss. vbalsbst. -ing, om förhållandet att en invalid helt l. delvis återvinner arbetsförmågan. SvUppslB (1935).

Till SAOB