SAOL

publicerad: 2015  

renegat

re·­neg·­at [‑a´t] substantiv ~en ~er • av­fälling, över­löpare

Singular
en renegat	obestämd form
en renegats	obestämd form genitiv
renegaten	bestämd form
renegatens	bestämd form genitiv
Plural
renegater	obestämd form
renegaters	obestämd form genitiv
renegaterna	bestämd form
renegaternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

renegat renegaten renegater

re·neg·at·en

substantiv

renega´t

● ned­sättande; sär­skilt (förr) i kommunistisk polemik person som har upp­hört att bekänna sig till viss lära och blir starkt kritiserad för det

JFR avfälling, överlöpare

den maoistiska propagandan mot "renegaten NN"

belagt sedan 1687; av medeltidslat. renega´tus med samma betydelse, till renega´re 'förneka'; jfr ur­sprung till negera

Till SO

SAOB

publicerad: 1957  

RENEGAT re1nega4t l. ren1-, förr äv. RENEGAD, m.||ig.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(-gad 1687—1796. -gat 1687 osv.)

Etymologi

[jfr t. renegat, eng. renegade, renegado, renegate, fr. renégat, it. rinnegato, span. renegado; ytterst av mlat. renegatus, substantiviskt använt p. pf. av renegare, förneka (se RENEGERA)]

person som övergår (övergått) från en religiös tro l. en åskådning l. ett (politiskt l. kulturellt o. d.) läger till en annan (ett annat), betraktad ur de tidigare tros- l. meningsfrändernas synvinkel (i detta avs. motsatt: proselyt), avfälling, överlöpare; i ä. tid i sht om person som övergått från kristendom till muhammedanism. OSPT 1687, nr 25, s. 4 (om person som övergått från kristendom till muhammedanism). För bolsjevikerna var .. (N. N.) en renegat, socialistförrädare, som sålt sig åt borgarna. Claëson Lockhart PolAgent 196 (1933).

Avledn.: RENEGATSKAP, n. egenskapen l. förhållandet att vara renegat. Böök Tegnér 1: 244 (1917).

Till SAOB