SAOL

publicerad: 2015  

rhenium

rheni·­um [re´ni‑] substantiv ~et el. rheniet el. ~ • en metall

Singular
ett rhenium	obestämd form
ett rheniums	obestämd form genitiv
rheniumet (rheniet, rhenium)	bestämd form
rheniumets (rheniets, rheniums)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

rhenium rheniet el. rhenium el. rheniumet

Re

rheni·um·et

substantiv

rhe´nium

● en silverglänsande, platina­liknande, ljusgrå metall som an­vänds i elektron­rör, glöd­trådar m.m.

industriell utvinning av rhenium började på 1930-talet i Tysk­land

belagt sedan 1925; till nylat. Rhe´nus 'Rhen'

Till SO

SAOB

publicerad: 1958  

RHENIUM re4nium, n.; best. -iet.

Ordformer

(äv. re-)

Etymologi

[jfr t. o. eng. rhenium, fr. rhénium; namnet bildat till flodnamnet RHEN (ss. en erinran om att upptäckten gjorts i Tyskland)]

fys. ett år 1925 upptäckt metalliskt grundämne med en atomvikt av 186,22 o. med atomnummer 75 i det periodiska systemet. 2NF 37: 1286 (1925). Starck Kemi 197 (1931).

Till SAOB