SAOL

publicerad: 2015  
runa
runa substantiv ~n runor 1 forn­germanskt skriv­tecken2 minnes­teckning: ​döds­runa3 finsk folkdikt​ – I sammansättn. run- (till runa 1,2), runo- (till runa 3); alla sammansättn. med run- hör till runa 1.
Singular
en runaobestämd form
en runasobestämd form genitiv
runanbestämd form
runansbestämd form genitiv
Plural
runorobestämd form
runorsobestämd form genitiv
runornabestämd form
runornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på runan i SO gav inga svar.

Menade du:

roman  
sunnan  
runa  
rullan  
erinran  
hundan  

SAOB

Sökningen på runan i SAOB gav inga svar.