SAOL
publicerad: 2015
rusch
rusch
el. rush
substantiv
~en ~er 1 livlig verksamhet, liv och rörelse; tillströmning av folk2 rusning, snabb slutspurt; snabbt anfall
| Singular | |
|---|---|
| en rusch (en rush) | obestämd form |
| en ruschs (en rushs) | obestämd form genitiv |
| ruschen (rushen) | bestämd form |
| ruschens (rushens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ruscher (rusher) | obestämd form |
| ruschers (rushers) | obestämd form genitiv |
| ruscherna (rusherna) | bestämd form |
| ruschernas (rushernas) | bestämd form genitiv |