SAOL

publicerad: 2015  
ryckning
ryck·­ning substantiv ~en ~ar • till rycka 1: ​ryckningar i ögat
Singular
en ryckningobestämd form
en ryckningsobestämd form genitiv
ryckningenbestämd form
ryckningensbestämd form genitiv
Plural
ryckningarobestämd form
ryckningarsobestämd form genitiv
ryckningarnabestämd form
ryckningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
ryckning ryckningen ryckningar
ryck·ning·en
substantiv
ryck`ning
● det att rycka
väskryckning
en ryckning (i något)
○ äv. mer konkret ryckande rörelse
axelryckning; muskelryckning
en nervös ryckning i mun­gipan
belagt sedan 1690
Till SO

SAOB

publicerad: 1960  
RYCKNING, sbst., se rycka, v.1
Till SAOB