SAOL

publicerad: 2015  
rygg
rygg substantiv ~en ~ar 1 ett kroppsparti; äv. bildl.; ​hålla (ngn) bak­om ryggen skydda; stödja2 lång­sträckt del; bok­rygg​ – Nästan alla sammansättn. med rygg- hör till rygg 1.
Singular
en ryggobestämd form
en ryggsobestämd form genitiv
ryggenbestämd form
ryggensbestämd form genitiv
Plural
ryggarobestämd form
ryggarsobestämd form genitiv
ryggarnabestämd form
ryggarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på ryggarnas i SO gav inga svar.

Menade du:

ruljans  
rökkanal  
ryagarn  
remanens  
pyjamas  
rökgranat  

SAOB

Sökningen på ryggarnas i SAOB gav inga svar.