SAOL

publicerad: 2015  

sabb

sabb substantiv ~et • ⟨vard.⟩ sabotage; skade­görelse

Singular
ett sabb	obestämd form
ett sabbs	obestämd form genitiv
sabbet	bestämd form
sabbets	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

sabb sabbet

sabb·et

substantiv

● var­dagligt skadegörelse

sabb (av något)

belagt sedan ca 1960; till sabba

Stoppa sabbet! Vanl. upp­maning på affischer m.m. med an­ledning av skade­görelsen på bl.a. telefon­automater (sedan 1980-talet)

Till SO

SAOB

publicerad: 1963  

SABB sab4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.

Etymologi

[sv. dial. sabb; jfr nor. dial. sabb, senfärdig person, stor o. tung person l. sak; till SABBA]

(numera bl. mera tillf.) sjöt. o. fisk. grov o. elastisk grästross; särsk. om sådan tross använd ss. bogsertåg l. ss. fäste för sänken under undertelnen på (räk)trål. Förelöparen, eller ”sabben” som man också säger, är .. elastisk som en gummisnodd och töjer sig vid ett ryck för att sedan suga sönder motståndet i rekylen. ArbT 1947, nr 283, s. 10 (använd för att dra fartyg av grund). SvFiskelex. (1955; på trål).

Till SAOB