SAOL

publicerad: 2015  
sakna
sakna [sa`kna] verb ~de ~t • inte ha; känna saknad efter: ​sakna pengar; ​han saknar sin mor
Finita former
saknarpresens aktiv
saknaspresens passiv
saknadepreteritum aktiv
saknadespreteritum passiv
saknaimperativ aktiv
Infinita former
att saknainfinitiv aktiv
att saknasinfinitiv passiv
har/hade saknatsupinum aktiv
har/hade saknatssupinum passiv
Presens particip
saknande
Perfekt particip
en saknad + substantiv
ett saknat + substantiv
den/det/de saknade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
sakna saknade saknat
verb
sa`kna
1 lida brist på något som man kunde förväntas ha till­gång till
någon saknar något
laget saknade den heta viljan; många hus­håll saknade vatten och el efter stormen
○ äv. med av­seende på person, ofta i juridiska samman­hang
någon saknar någon
58-årig kvinna an­mäld saknad
○ äv. om före­mål el. abstrakt före­teelse
något saknar något
de olika händelserna i boken saknade samman­hang; bil­vraket saknade hjul och dörrar; brevet saknade adressat
○ spec. äv. i ett ut­tryck för att något är unikt
ett roman­verk som saknar mot­stycke i den nyare litteraturen
sakna ord se ord
belagt sedan 1401 (dombrev utfärdat av häradshövdingen i sörmländska Hölebo härad Olof Haraldsson (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska sakna; nord. ord, trol. nära besläktat med saka i dess urspr. bet. 'börja söka'; jfr ur­sprung till sak, söka
2 med ve­mod märka att man inte har någon/något som man borde ha, som man tidigare hade etc.
någon saknar någon/något/att+verb/sats
någon saknar någon
någon saknar något
någon saknar sats
någon saknar att+verb
barnen saknar sin fröken; kungen av­led vid 90 års ålder, sörjd och saknad av en hel nation; det finns ingen an­ledning att sakna den gamla goda tiden
○ äv. försvagat märka brist på
vi saknar några siffror i redo­visningen
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
saknasaknad
saknas
Till SO

SAOB