SO
publicerad: 2021
lök
löken lökar
lök·en
substantiv
1
rundad, underjordisk växtdel med köttiga lågblad i flera lager på ovansidan och birötter på undersidan hos vissa växter, bl.a. liljeväxter
JFR
frö 1
narcisslök; tulpanlök
hon satte nya lökar av hyacinter varje höst
○
äv. med avseende på den blommande växten
fleråriga lökar; vårblommande lökar
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren);
fornsvenska löker 'lök (som krydda eller maträtt)'; gemensamt germanskt ord, ev. med urspr. bet. 'smalt, böjligt blad'
2
typ av starkt doftande växt i familjen amaryllisväxter med kraftig bladbas och med blommor i flock eller huvudlik samling; ofta odlad som kryddväxt el. grönsak
○
äv. om den i första hand underjordiska delen som används som krydda, ofta i koll. betydelse
gul lök; finhackad lök; biff med lök; frittata med lök och ost
○
vardagligt
svettfläck på klädesplagg; särsk. runt armhålan
svettlök
lökar under armarna
(komma) som lök på laxen
(komma) som försvårande omständighetde var redan försenade, och punkteringen kom som lök på laxen
belagt sedan trol. 400–500-talet (runristad brakteat, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)); idiomet sedan 1688;
runform laukaR