SAOL
publicerad: 2015
samvete
sam|vete
substantiv
~t ~n • inre moralisk röst: ha gott samvete; ha dåligt samvete
| Singular | |
|---|---|
| ett samvete | obestämd form |
| ett samvetes | obestämd form genitiv |
| samvetet | bestämd form |
| samvetets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| samveten | obestämd form |
| samvetens | obestämd form genitiv |
| samvetena | bestämd form |
| samvetenas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på samvetet i SAOB gav inga svar.