SAOL
publicerad: 2015
schillerstövare
schiller|stöv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑stövarna
| Singular | |
|---|---|
| en schillerstövare | obestämd form |
| en schillerstövares | obestämd form genitiv |
| schillerstövaren | bestämd form |
| schillerstövarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| schillerstövare | obestämd form |
| schillerstövares | obestämd form genitiv |
| schillerstövarna | bestämd form |
| schillerstövarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1965
SCHILLER- ʃil3er~, förled1.
Etymologi
[till namnet på den bohuslänske lantbrukaren Per Schiller, som 1886 i Sthm utställde två stövare vilka betraktas ss. stamhundar för schillerstövarna]
i ssgr som beteckna ngt som har samband med Per Schiller l. ngt som har samband med l. utmärker schillerstövare.
Ssgr [ssgrna -färgad o. -tecknad äro bildade efter -stövare] (i fackspr.): SCHILLER-FÄRGAD, p. adj. som har den färg som utmärker schillerstövaren l. en färg som liknar schillerstövarens. SvKennelklT 1912, s. 395. —
-STÖVARE. medelstor, tämligen lätt men muskulös stövare vars färg enligt den officiella rasbeskrivningen är rostbrun med svart mantel. SvKennelklT 1904, s. 226, Annons. s. 4. Standarden för schillerstövaren talar om en lätt och muskulös, tvåfärgad hund med en önskvärd höjd vid manken av 53 centimeter för tik och 57 centimeter för hanhund. DjurJakt 3: 92 (1953).