SAOL

publicerad: 2015  
scoutkår
scout|­kår substantiv ~en ~er scout kår
Singular
en scoutkårobestämd form
en scoutkårsobestämd form genitiv
scoutkårenbestämd form
scoutkårensbestämd form genitiv
Plural
scoutkårerobestämd form
scoutkårersobestämd form genitiv
scoutkårernabestämd form
scoutkårernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
kår kåren kårer
kår·en
substantiv
1 organiserad grupp personer med samma syssel­sättning eller gemensamma intressen
kåranda; fredskår; lottakår; läkarkår; lärarkår; scoutkår
en kår (av några)
den diplomatiska kåren
spec. om student­sammanslutning el. dess lokaler etc.
kårhus; kårpamp
dans på kåren
äv. om arbets­grupp eller dylikt in­om viss typ av yrke
belagt sedan 1731; av franska corps 'kropp; huvud­del; kår, korporation'; av lat. cor´pus 'kropp; sam­fund'; jfr ur­sprung till korporation, korpus
2 själv­ständigt trupp­förband
kårstab; armékår; frikår; frivilligkår; ingenjörskår
en kår (av några)
Stålhandskes kår skar av de kejserligas förbindelser
belagt sedan 1707

SAOB