SAOL

publicerad: 2015  
sed
sed substantiv ~en ~er • all­mänt ut­brett handlings­mönster ibl. med ton­vikt på god moral​ – I sammansättn. sed-, sede-, sedes-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till sed.
Singular
en sedobestämd form
en sedsobestämd form genitiv
sedenbestämd form
sedensbestämd form genitiv
Plural
sederobestämd form
sedersobestämd form genitiv
sedernabestämd form
sedernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på sedens i SO gav inga svar.

Menade du:

accidens  
sentens  
siden  
sedes  
sidenblus  
sideros  

SAOB

Sökningen på sedens i SAOB gav inga svar.