SAOL
publicerad: 2015
segdra
seg|dra
el. åld. seg|draga
verb
‑drog, ‑dragit, ‑dragen ‑draget ‑dragna, pres. ‑drar seg dra
Finita former | |
---|---|
segdrar (segdrager) | presens aktiv |
segdras (segdrages, segdrags) | presens passiv |
segdrog | preteritum aktiv |
segdrogs | preteritum passiv |
segdra (segdrag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att segdra (segdraga) | infinitiv aktiv |
att segdras (segdragas) | infinitiv passiv |
har/hade segdragit | supinum aktiv |
har/hade segdragits | supinum passiv |
Presens particip | |
segdragande |
SO
publicerad: 2021
segdra
segdrog segdragit, presens segdrar
även åld.
segdraga
segdrog segdragit, presens segdrager
verb
1
dra kraftigt och länge
någon/något segdrar
någon segdrar
något segdrar
bilen segdrog uppför på tvåan
belagt sedan 1902
2
ta (onödigt) lång tid
något segdrar
mötet segdrog och tog hela kvällen
belagt sedan 1956
3
behandla på ett tidsödande sätt
någon segdrar något
myndigheterna segdrog det delikata ärendet
belagt sedan 1916
segdrasegdragande, segdragning
SAOB
Sökningen på segdra i SAOB gav inga svar.