SAOL

publicerad: 2015  

servitris

serv·­it·­ris [‑ri´s] substantiv ~en ~er • kvinna som serverar på restaurang

Singular
en servitris	obestämd form
en servitris	obestämd form genitiv
servitrisen	bestämd form
servitrisens	bestämd form genitiv
Plural
servitriser	obestämd form
servitrisers	obestämd form genitiv
servitriserna	bestämd form
servitrisernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

servitris servitrisen servitriser

serv·it·ris·en

substantiv

servitri´s

● kvinna som har till yrke att servera

JFR servitör

kalla på servitrisen

belagt sedan 1916; till servitör

Till SO

SAOB

publicerad: 1967  

SERVITRIS sær1vitri4s, f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. -trice)

Etymologi

[jfr d. servitrice; bildat till SERVITÖR efter mönster av sådana ordpar som DIREKTÖR : DIREKTRIS, INSPEKTÖR : INSPEKTRIS]

om kvinna som har till yrke att servera (se SERVERA, v.1 2 d) på kafé l. restaurang o. d., uppasserska; äv. allmännare: kvinna som serverar; jfr SERVERINGS-FLICKA, SERVITÖS. Restauratör. 1916, s. 24. Författaren (till en nyligen i Aftonbladet förekommande artikel rubricerad ”Värdshusflickor” har) begåvat de arma värdshusflickorna med en alldeles avskyvärd titel — servitriser. AKuylenstierna i AB 1929, nr 294, s. 5. VFl. 1933, s. 19 (på kafé). StKokb. 652 (1940; allmännare).

Ssgr: SERVITRIS-BLUS. jfr -dräkt o. serverings-blus. Varulex. Beklädn. 186 (1945). —

-DRÄKT. av servitris buren dräkt (vanl. bestående av svart kjol o. vit blus). Lundkvist FlodHav. 140 (1934). —

-ELEV. flicka (l. kvinna) som utbildas till servitris. Östergren (cit. fr. 1937). —

-KÅR. jfr kår, sbst.3 2. SvHotellRevy 1920, nr 11, s. 5. —

-YRKE(T). Wassing Dödgr. 202 (1958).

Avledn.: SERVITRISSA, f. (vard. o. skämts.) servitris. Edlund Chandler Syst. 186 (1950).

Till SAOB