SAOL

publicerad: 2015  

shorts

shorts [∫å´rts] substantiv i plural ~en • kort­byxor

Plural
shorts	obestämd form
shorts	obestämd form genitiv
shortsen	bestämd form
shortsens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

shorts plural, bestämd plural shortsen

shorts·en

substantiv

[∫å´rts]

● kort­byxor för sport- och fritids­bruk

JFR knäbyxor, kortbyxor

bomullsshorts; cityshorts; fotbollsshorts; jeansshorts; linneshorts

tennisspelarna var klädda i vita shorts; man fick inte komma in på restaurangen i shorts

belagt sedan 1934; av engelska shorts med samma betydelse, till short 'kort'; besläktat med skjorta

Till SO

SAOB

publicerad: 1967  

SHORTS ʃå4rts l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, sbst. pl.; best. -en. Anm. Enst. användes (skämts.) pl. shortser i Vi 1955, nr 36, s. 4.

Etymologi

[av eng. shorts, substantiverad pl. av short, kort, av feng. sceort, kort, sannol. rotbesläktat med SKÄRA, v. — Jfr SKJORTA, SKÖRT]

(till sport- o. sommarbruk använda) kortbyxor (för vuxna). DN(B) 1934, nr 165, s. 8. Naturligtvis skulle .. vi cykla i shorts så varmt och soligt som det var. TurÅ 1942, s. 283. Hon ångrade att hon inte plockat med solsnibben och shortsen också. Fogelström Somm. 91 (1951).

Ssgr: SHORTS-FLICKA. (mera tillf.) shortsklädd flicka. Upsala(A) 1938, nr 218, s. 5. —

-KLÄDD, p. adj. klädd i shorts. GHT 1937, nr 144 B, s. 3. —

-MODELL. jfr modell 1. GHT 1937, nr 144 B, s. 3.

Till SAOB