SAOL

publicerad: 2015  
siemens
siemens [si´mens] substantiv; pl. ~ • en enhet för elektrisk lednings­förmåga: ​en siemens
Singular
en siemensobestämd form
en siemensobestämd form genitiv
Plural
siemensobestämd form
siemensobestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
siemens plural siemens, utrum
substantiv
[si´mens]
● en enhet för elektrisk lednings­förmåga
om mot­ståndet är 20 ohm är lednings­förmågan 1/20 siemens
belagt sedan 1927; till namnet på den tyska elektro­ingenjören W. von Siemens (1800-talet)
Till SO

SAOB

publicerad: 1967  
SIEMENS si4mens, r.; i best. anv. utan slutart.; pl. =.
Etymologi
[jfr t. siemens; av namnet på den tyske elektroingenjören Werner von Siemens († 1892)]
fys. enhet för elektrisk ledningsförmåga (konduktans), utgörande det inverterade värdet av resistensen räknad i ohm (ofta tecknad S); jfr RECIPROK-OHM. BonnierKL (1927). IngHb. 1: 183 (1947).
Till SAOB