SAOL
publicerad: 2015
sinekur
sine|kur
[si`ne‑ el. ‑ku´r]
substantiv
~en ~er • lindrig syssla
| Singular | |
|---|---|
| en sinekur | obestämd form |
| en sinekurs | obestämd form genitiv |
| sinekuren | bestämd form |
| sinekurens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sinekurer | obestämd form |
| sinekurers | obestämd form genitiv |
| sinekurerna | bestämd form |
| sinekurernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
sinekur
sinekuren sinekurer
sine|kur·en
substantiv
[si`ne-] 
el. [-ku´r]
el. [-ku´r]
●
särskilt vid beskrivning av äldre förhållanden
välavlönat arbete som inte kräver stor arbetsinsats
på 1800-talet hade många professorer prästtjänster men det var fråga om rena sinekurer
○
ofta något utvidgat (och skämtsamt) i negerade uttryck
att vara barnvakt är ingen sinekur
belagt sedan 1792;
till lat. sin´e cu´ra 'utan bekymmer'; jfr ursprung till
1kur 1
SAOB
publicerad: 1967
SINEKUR si1nekɯ4r l. sin1- (- -ky´r Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. Hos Gyllenborg Edgeworth Orm. 1: 68 (1827) användes den eng. pl.-formen sinecures.
Ordformer
(förr äv. siné-. -cure 1787 (: Sinecure-syszlor), 1792—1841. -kur (-cur) 1837 osv. -kyr 1844—1904)
Etymologi
[liksom d. sinecure, t. sinekure o. fr. sinécure av eng. sinecure, av lat. sine cura, utan själavård (i det mlat. uttr. beneficium sine cura, sinekur), av sine, utan (möjl. rotbesläktat med SIG, pron.), o. cura, omsorg, bekymmer m. m. (av omstritt urspr.; jfr KUR, sbst.3)]
1) (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) tjänst l. befattning l. ämbete med lön utan (nämnvärd) tjänstgöring l. (nämnvärt) arbete; äv. (o. urspr.) i inskränktare anv.: (i sht engelsk) kyrklig tjänst (pastorat) med lön utan skyldighet till själavård. (Lord North) innehade en wigtig Sinecure, som gaf honom 5000 Pund Sterling i årlig inkomst. SP 1792, nr 197, s. l. Du finner af allt detta, bäste Lagerlöf, att för mig väl svårligen blir fråga om någon Engelsk Sinecure (som biskop) i Vexiö. Tegnér Brev 3: 222 (1825). Landshövdingevärdigheten i äldre tider lämpade sig utan svårighet till sinekur för den som därför hade smak. Almquist Wennerbg 218 (1917). Att Thorild skulle ha uppfattat sin syssla (som universitetsbibliotekarie) som en sinekur, är, menar förf., oriktigt. HT 1954, s. 304.
2) i allmännare l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: latmanssyssla, latmansgöra o. d.; i sht i negerade satser, särsk. i uttr. det är ingen sinekur l. icke ngn sinekur (att göra resp. vara ngt). 1679 gick det en gång så hett till vid ett gatutumult, då studenterna väpnade med skarpladdade pistoler och värjor trängde sig in på akademivakten, att denna .. måste .. barrikadera sig och utstå en formlig belägring. Det var uppenbarligen ej någon sinekur att höra till den tidens akademivakt. Annerstedt Rudbeck Bref CVI (1899); jfr 1. Man kan förstå, att (forsknings-)resan (till Palestina) ej var någon sinekur, och att Hasselqvist ej låg på latbänken. FoFl. 1911, s. 107. Mrs Lawrence talar mycket ofta om hur besvärligt det är att vara gift med ett geni; och befattningen som Lawrences maka var säkerligen ingen sinekur. Selander Pegas. 71 (1934, 1950). Att vara skolepilt var i forna tider inte samma behagliga sinekur som nu. Kulturen 1948, s. 36.
Ssgr (till 1; numera företrädesvis i skildring av ä. förh.): SINEKUR-INNEHAVARE~10200. innehavare av sinekur; jfr sinekurist. Fröding ESkr. 2: 172 (1894). —
-LIV. (mera tillf.) jfr liv I 3; särsk. liktydigt med: latmansliv (jfr sinekur 2). Almquist Wennerbg 218 (1917). —
-PLATS. plats (se plats, sbst.1 7 b) som är en sinekur. En förflyttning till en väl aflönad sinekurplats. SD 1892, nr 325, s. 4. —
-SYSSLA. syssla som är en sinekur. (Man) ernar .. (i Engl.) indraga alla Sinecuresyszlor och Pensions-ställen vid Tullarna och Accisen. GT 1787, nr 21, s. 1.
Avledn. (till 1; †): SINEKURIST, m. [jfr eng. sinecurist] sinekurinnehavare. SvLittFT 1834, sp. 636. Man citerade .. (vid ett glatt samkväm) åtskilliga proverber, hvaribland en adlig sinekurist anförde ett .. kinesiskt ordspråk. SthmFig. 1847, s. 319. Björkman (1889).