SAOL
publicerad: 2015
skänkel
skänkel
substantiv
~n skänklar 1 ryttares ben2 rörlig arm t.ex. på sax el. tång
| Singular | |
|---|---|
| en skänkel | obestämd form |
| en skänkels | obestämd form genitiv |
| skänkeln | bestämd form |
| skänkelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skänklar | obestämd form |
| skänklars | obestämd form genitiv |
| skänklarna | bestämd form |
| skänklarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på skänkeln i SAOB gav inga svar.