SAOL
publicerad: 2015
sköta
sköta
verb
skötte skött • ha vård om; handha; jfr skötsel: hon sköter sin sjuka mor
| Finita former | |
|---|---|
| sköter | presens aktiv |
| sköts (skötes) | presens passiv |
| skötte | preteritum aktiv |
| sköttes | preteritum passiv |
| sköt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sköta | infinitiv aktiv |
| att skötas | infinitiv passiv |
| har/hade skött | supinum aktiv |
| har/hade skötts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skötande | |
| Perfekt particip | |
| en skött + substantiv | |
| ett skött + substantiv | |
| den/det/de skötta + substantiv | |
sköta sig
• uppföra sig väl
Ordform(er)sköta sig