SAOL

publicerad: 2015  

skalpell

skalp·­ell [‑el´] substantiv ~en ~er • liten rak operations­kniv

Singular
en skalpell	obestämd form
en skalpells	obestämd form genitiv
skalpellen	bestämd form
skalpellens	bestämd form genitiv
Plural
skalpeller	obestämd form
skalpellers	obestämd form genitiv
skalpellerna	bestämd form
skalpellernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

skalpell skalpellen skalpeller

skalp·ell·en

substantiv

skalpell´

● rak kirurgisk kniv med orörlig klinga

○ äv. något ut­vidgat

en optisk skalpell

belagt sedan 1756; av lat. scalpell´um 'liten kniv', till scal´pere 'skrapa; skära'

Till SO

SAOB

publicerad: 1970  

SKALPELL skalpäl4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(schalpeller, pl. 1780. skalpel (sc-) 1771—1868. skalpell (sc-) 1795 osv. skalpeller, pl. 1756 osv.)

Etymologi

[jfr t. skalpell, eng. o. fr. scalpel; av lat. scalpellum, scalpellus, avledn. av scalpere, skrapa, skära, mejsla (varav äv. sculpere, gm gravyr l. snideri l. mejsling l. dyl. framställa (ngt), se SKULPTERA), till den rot som föreligger i feng. scylf(e) (se SHELF)]

med. liten, rak kirurgisk kniv med fast blad. 2 etui med scalpeller för dissection. Meyerson SerafimInstr. 88 (i handl. fr. 1756). Kniven (skalpellen) klyver med ett raskt snitt huden över svulsten. Nyström Kir. 1: 18 (1926).

Till SAOB