SAOL
publicerad: 2015
skinka
skinka
substantiv
~n skinkor 1 en styckningsdel av grisen2 ⟨vard.⟩ del av människans bakdel: han satte sig på skinkan – Alla sammansättn. med skink- hör till skinka 1.
| Singular | |
|---|---|
| en skinka | obestämd form |
| en skinkas | obestämd form genitiv |
| skinkan | bestämd form |
| skinkans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skinkor | obestämd form |
| skinkors | obestämd form genitiv |
| skinkorna | bestämd form |
| skinkornas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på skinkor i SAOB gav inga svar.