SAOL

publicerad: 2015  

skolstrejk

skol|­strejk substantiv ~en ~er 1skola 1 strejk

Singular
en skolstrejk	obestämd form
en skolstrejks	obestämd form genitiv
skolstrejken	bestämd form
skolstrejkens	bestämd form genitiv
Plural
skolstrejker	obestämd form
skolstrejkers	obestämd form genitiv
skolstrejkerna	bestämd form
skolstrejkernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

strejk strejken strejker

strejk·en

substantiv

● organiserad ned­läggning av arbete i syfte att ut­öva på­tryckningar på arbets­givaren

JFR arbetsnedläggelse, blockad 2

strejkkassa; strejkkommitté; strejkledare; strejkmöte; strejkrätt; strejkvarsel; generalstrejk; punktstrejk; storstrejk; sympatistrejk

en lands­omfattande strejk; varsla om strejk; gå i strejk; ut­vidga strejken; av­bryta strejken; strejker och oro på arbets­marknaden; arbets­givarna besvarade strejken med lockout

○ äv. om annan vägran el. protest­yttring

hungerstrejk; köpstrejk; skolstrejk; valstrejk

vild strejk strejk som inte är god­känd av fack­förbunds­ledningflygteknikerna genom­förde en vild strejk med krav på 20-procentiga löne­lyft

belagt sedan 1846; av engelska strike med samma betydelse, till strike 'slå'; nära besläktat med streck; jfr ur­sprung till strike

Till SO

SAOB