SAOL

publicerad: 2015  
skovla
skovla [skå`vla el. skåv`la] verb ~de ~t • skotta el. ösa med skovel
Finita former
skovlarpresens aktiv
skovlaspresens passiv
skovladepreteritum aktiv
skovladespreteritum passiv
skovlaimperativ aktiv
Infinita former
att skovlainfinitiv aktiv
att skovlasinfinitiv passiv
har/hade skovlatsupinum aktiv
har/hade skovlatssupinum passiv
Presens particip
skovlande
Perfekt particip
en skovlad + substantiv
ett skovlat + substantiv
den/det/de skovlade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
skovla skovlade skovlat
verb
[skåv`-]
● ibland med partikel, sär­skiltupp skotta stor mängd av något, särsk. jord; med skovel eller dylikt
JFR skyffla 1
någon skovlar (upp) något (med något)
skovla upp lera; skovla jord; lagårdskarlen skovlade upp dyngan med en skyffel
belagt sedan 1738
skovlaskovlande
Till SO

SAOB