SAOL
publicerad: 2015
skrälldus
skräll|dus
[‑du´s]
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ stor mängd, hop
| Singular | |
|---|---|
| en skrälldus | obestämd form |
| en skrälldus | obestämd form genitiv |
| skrälldusen | bestämd form |
| skrälldusens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skrällduser | obestämd form |
| skrälldusers | obestämd form genitiv |
| skrällduserna | bestämd form |
| skrälldusernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
skrälldus
skrälldusen skrällduser
skräll|dus·en
substantiv
skrälldu´s 
●
vardagligt, något ålderdomligt
stor mängd personer el. föremål
SYN.
1hop
en skrälldus (något/några)
en skrälldus (något)
en skrälldus (några)
en skrälldus (med något/några)
en skrälldus (med något)
en skrälldus (med några)
en hel skrälldus med ungar
belagt sedan 1843;
sv. dial. skrälldus
SAOB
publicerad: 1973
SKRÄLLDUS skräldɯ4s, äv. 3~2 (-ús Dalin), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. SKRÄLLDUSA, sbst.1, r. l. f.
Ordformer
(skrell- 1865. skräll- 1843 osv. -dus 1843 osv. -dusa 1899)
Etymologi
[sv. dial. skrälldus; möjl. ombildning (l. omtydning) under anslutning till SINKADUS av en ssg av SKRÄLL, sbst.1, l. SKRÄLLA, v.1, o. DUS, sbst.1; sidoformen SKRÄLLDUSA (i bet. 3) möjl. efter mönster av sådana ordpar som sv. dial. drås o. dråsa, båda med bet.: hög, hop, samt BRASS, sbst.1, o. BRASSA (se BRASS, sbst.1 anm.)]
(vard.)
1) smäll l. knall o. d.; jfr DUS, sbst.1 1, o. SKRÄLL, sbst.1 1. AFSoldan (1850) hos Aho Soldan 216. Pang! — kreverade bomben med en djäkla skrälldus. Essén Doll. 182 (1917).
2) (†) kalas l. festlighet l. bjudning; jfr DUS, sbst.1 3, o. SKRÄLL, sbst.1 1 slutet. Ahlman (1865). När någon från landsorten inrest pappa hälsade på sin dotter (i en flickpension), .. fann (han) sig manad att till snärtans och hennes medsystrars förlustelse bekosta en liten skrälldus, där gymnasister tjenstgjorde som kavaljerer. Lagus Pojk. 215 (1904).
3) om stor mängd l. myckenhet; särsk. i uttr. hela skrälldusen, alltihop l. allihop, hela högen l. klabbet; jfr SINKADUS 2 d, SKRÄLL, sbst.1 2, SKRÄLLE, sbst.1 3. Vet du hvad följden blefve om du fick honom till man? Jo, jag fick föda dig, honom, amman och hela skrälldusen. Blanche Posit. 13 (1843). En hel skrälldus .. Göteborgare. Strix 1904, nr 24, s. 2. Nu blir jag snart måg hos ”Stora bonnen”, och sen får jag går'n och hela skrälldusen. Spong Österg. 74 (1926). Alving Mäl. 44 (1943).
4) slag, stöt; jfr SINKADUS 2 b, SKRÄLL, sbst.1 4. Han fick sej en skrälldus i nacken av porten, som sprungit upp. Östergren (1940). IllSvOrdb. (1955).
Avledn.: SKRÄLLDUSA, sbst.2, f. (†) till 1: kvinna som (är tafatt o.) åstadkommer skrällar gm att slå sönder saker o. ting. Husan här är .. en riktig ”skrälldusa”. Bäst det är, halkar en kopp ur hennes händer, och ... pang! där ligger den. PT 1898, nr 1 A, s. 2.