SAOL

publicerad: 2015  
skrälle
skrälle substantiv ~t ~n • skam­filat el. trasigt före­mål; skröplig person
Singular
ett skrälleobestämd form
ett skrällesobestämd form genitiv
skrälletbestämd form
skrälletsbestämd form genitiv
Plural
skrällenobestämd form
skrällensobestämd form genitiv
skrällenabestämd form
skrällenasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
skrälle skrället skrällen
skräll·et
substantiv
skräll`e
● gammalt och ned­slitet (större) före­mål
bilskrälle; cykelskrälle
○ äv. något ned­sättande gammal och skröplig person
hon kallar sig själv för "ett gammalt skrälle"
belagt sedan 1536; urspr. om sprucket kärl; till skrälla
Till SO

SAOB