SAOL

publicerad: 2015  
skråla
skråla verb ~de ~t • tala el. sjunga hög­ljutt
Finita former
skrålarpresens aktiv
skrålaspresens passiv
skråladepreteritum aktiv
skråladespreteritum passiv
skrålaimperativ aktiv
Infinita former
att skrålainfinitiv aktiv
att skrålasinfinitiv passiv
har/hade skrålatsupinum aktiv
har/hade skrålatssupinum passiv
Presens particip
skrålande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
skråla skrålade skrålat
verb
skrå`la
● föra oväsen med hög­ljutt prat och ljudlig sång i berusat till­stånd; ofta om flera personer
JFR skräna
någon skrålar
hemma­lagets supportrar skrålade och sjöng
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska skrala; av ljud­härmande urspr.
skrålaskrålande, skrål
Till SO

SAOB