SAOL
publicerad: 2015
skrika
1skrika
substantiv
~n skrikor • en fågel
| Singular | |
|---|---|
| en skrika | obestämd form |
| en skrikas | obestämd form genitiv |
| skrikan | bestämd form |
| skrikans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skrikor | obestämd form |
| skrikors | obestämd form genitiv |
| skrikorna | bestämd form |
| skrikornas | bestämd form genitiv |
2skrika
verb
skrek, skrikit, skriken skriket skrikna, pres. skriker • ropa med gäll röst
| Finita former | |
|---|---|
| skriker | presens aktiv |
| skriks (skrikes) | presens passiv |
| skrek | preteritum aktiv |
| skreks | preteritum passiv |
| skrik | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skrika | infinitiv aktiv |
| att skrikas | infinitiv passiv |
| har/hade skrikit | supinum aktiv |
| har/hade skrikits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skrikande | |
| Perfekt particip | |
| en skriken + substantiv | |
| ett skriket + substantiv | |
| den/det/de skrikna + substantiv | |
SAOB
Sökningen på skrikan i SAOB gav inga svar.