SAOL
publicerad: 2015
skrubb
skrubb
substantiv
~en ~ar 1 litet förvaringsrum, garderob; kyffe2 borste för skrubbning t.ex. av golv; kardmaskin för grovkardning
Singular | |
---|---|
en skrubb | obestämd form |
en skrubbs | obestämd form genitiv |
skrubben | bestämd form |
skrubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skrubbar | obestämd form |
skrubbars | obestämd form genitiv |
skrubbarna | bestämd form |
skrubbarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
skrubb
skrubben skrubbar
skrubb·en
substantiv
●
mindre förvaringsutrymme
städskrubb; vedskrubb; vindsskrubb
○
äv.
litet rum
vaktmästarens skrubb; hembiträdet fick sova i en skrubb innanför köket
belagt sedan slutet av 1300-talet (Klosterläsning);
fornsvenska skrubba 'håla; klyfta; gömställe'; trol. besläktat med
skrovlig