SAOL

publicerad: 2015  

skruv

skruv substantiv ~en ~ar • gängad metallpinne; bildl. roterande boll; ​ta skruv ha av­sedd effekt

Singular
en skruv	obestämd form
en skruvs	obestämd form genitiv
skruven	bestämd form
skruvens	bestämd form genitiv
Plural
skruvar	obestämd form
skruvars	obestämd form genitiv
skruvarna	bestämd form
skruvarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

skruv skruven skruvar

skruv·en

substantiv

1 gängad (metall)pinne med platt eller rundat huvud, av­sedd att vridas in i material med hjälp av t.ex. mejsel så att något fästs vid materialet el. materialet självt fästs

JFR bult, ¹spik 1

skruvdragare; maskinskruv; mässingsskruv; plåtskruv; trallskruv; träskruv

en höger­gängad skruv; dra åt skruven; lossa skruven

○ äv. om mer komplicerat före­mål med liknande del

korkskruv; mikrometerskruv

ha en skruv lös vara något galenhan verkar ha en skruv lös efter­som han säger så konstiga saker

ta skruv ha tydlig verkanhennes in­sändare tog skruv och in­om en vecka hade lek­platsen rustats upp

belagt sedan 1524; av lågtyska schruve 'skruv'; av om­diskuterat urspr.

2 spiralrörelse

skruvhopp

ett sim­hopp med skruv

○ spec. roterande (rörelse hos) boll som där­igenom får en mer svår­beräknad bana

högerskruv; underskruv; överskruv

de kinesiska bordtennis­spelarna fick en fruktans­värd skruv på sina servar

belagt sedan 1897

Till SO

SAOB