SAOL
publicerad: 2015
skugga
1skugga
substantiv
~n skuggor • område dit solen inte når; i sammansättn. ofta parallell men osynlig – I sammansättn. skugg-.
| Singular | |
|---|---|
| en skugga | obestämd form |
| en skuggas | obestämd form genitiv |
| skuggan | bestämd form |
| skuggans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skuggor | obestämd form |
| skuggors | obestämd form genitiv |
| skuggorna | bestämd form |
| skuggornas | bestämd form genitiv |
2skugga
verb
~de ~t • omärkligt följa efter: han blev skuggad av två detektiver
| Finita former | |
|---|---|
| skuggar | presens aktiv |
| skuggas | presens passiv |
| skuggade | preteritum aktiv |
| skuggades | preteritum passiv |
| skugga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skugga | infinitiv aktiv |
| att skuggas | infinitiv passiv |
| har/hade skuggat | supinum aktiv |
| har/hade skuggats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skuggande | |
| Perfekt particip | |
| en skuggad + substantiv | |
| ett skuggat + substantiv | |
| den/det/de skuggade + substantiv | |
SAOB
Sökningen på skuggan i SAOB gav inga svar.