SAOL

publicerad: 2015  
skytte
skytte substantiv ~t • skjutning som sport (äv. i boll­sport) el. vid jakt
Singular
ett skytteobestämd form
ett skyttesobestämd form genitiv
skyttetbestämd form
skyttetsbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
skytte skyttet skytten
skytt·et
substantiv
skytt`e
● det att skjuta särsk. vid jakt el. som sport
skytteförening; lerduveskytte; skidskytte
skytte är en gren i modern fem­kamp
○ äv. om mot­svarande verksamhet i boll­sporter, t.ex. fot­boll
spelet ute på plan var bra, men skyttet fungerade inte
belagt sedan 1831; trol. till sv. dial. skytta 'sikta' och till skytt
Till SO

SAOB