SAOL

publicerad: 2015  
slarv
slarv substantiv ~et bristande nog­grannhet, o­ordentlighet
Singular
ett slarvobestämd form
ett slarvsobestämd form genitiv
slarvetbestämd form
slarvetsbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
slarv slarvet
slarv·et
substantiv
bristande nog­grannhet och ordentlighet
slarv (med något/att+verb)
slarv (med något)
slarv (med att+verb)
grovt slarv; slarvet med säkerheten orsakade gift­utsläppet; borta­laget tog ledningen efter slarv i hemma­försvaret
belagt sedan ca 1750; till 1slarva!!

SAOB