SAOL
publicerad: 2015
slavinna
slav·inna
[‑in`a]
substantiv
~n slavinnor • kvinnlig träl i äldre tid
| Singular | |
|---|---|
| en slavinna | obestämd form |
| en slavinnas | obestämd form genitiv |
| slavinnan | bestämd form |
| slavinnans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| slavinnor | obestämd form |
| slavinnors | obestämd form genitiv |
| slavinnorna | bestämd form |
| slavinnornas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1976
SLAVINNA slavin3a2, f.; best. -an; pl. -or (KFÅb. 1913, s. 349 (1709), osv.) ((†) -er Schouten Siam 41 (1675)).
Ordformer
(schlav- 1674—1711. sclav- 1709. slav- (-afv- m. m.) 1675 osv.)
Etymologi
kvinnlig slav (se SLAV, sbst.2 1); ofta (o. utom i skildring av ä. l. utländska förh. numera bl.) dels i oeg. l. utvidgad anv., motsv. SLAV, sbst.2 2 (särsk. mer l. mindre skämts., om jungfru l. hembiträde l. uppasserska o. dyl. l. om hustru som är undergiven gentemot sin man o. d.), dels mer l. mindre bildl.; jfr TRÄLINNA o. SLAV, sbst.2 1 anm. Palmquist ObsRyszl. 45 (1674). En fattig flicka, som finner en riker man, blifwer snarare sin mans slawinna än hans hustru. Österling Ter. 3: 127 (1708). Cavallin (1876; om krigsfånge). Söderhjelm Upps. 176 (1902; om servitris). Fortfarande är den svenska grammatikundervisningen slavinna åt undervisningen i främmande språk. Modersmålsund. 44 (1917). En modets slavinna. UNT 1924, nr 8729, s. 5. Skalliga, tjocka utan charm så talade .. (män) alltid om de skönaste kvinnor som om de vore deras slavinnor. Martinson KärlekKr. 23 (1947). — jfr FAMILJE-, HEM-, MODE-, NEGER-SLAVINNA. — särsk. (†) i uttr. slavinna av ngt, slavinna åt ngt, ngts slavinna. Pilgren FigBröll. 159 (1785). Slafvinnor af modet. Idun 1888, s. 21.
Ssgr: A (†): SLAVINN-TORG, se B.
-TORG. (slavinn- 1820) (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr -marknad o. slav-torg. HC12H 2: 317 (1820; om förh. i Konstantinopel).