SAOL

publicerad: 2015  
slita
slita verb slet, slitit, sliten slitet slitna, pres. sliter 1 arbeta hårt: ​slita ont2 häftigt rycka sönder3 nöta4 av­göra: ​slita en tvist​ – De flesta sammansättn. med slit- hör till slita 3.
Finita former
sliterpresens aktiv
slits (slites)presens passiv
sletpreteritum aktiv
sletspreteritum passiv
slitimperativ aktiv
Infinita former
att slitainfinitiv aktiv
att slitasinfinitiv passiv
har/hade slititsupinum aktiv
har/hade slititssupinum passiv
Presens particip
slitande
Perfekt particip
en sliten + substantiv
ett slitet + substantiv
den/det/de slitna + substantiv
slita sig • lyckas fri­göra sig
Ordform(er)slita sig
slita ut • nöta ngt så att det förstörs
Infinita formeratt slita utinfinitiv aktivPresens participutslitandePerfekt participen utsliten + substantivett utslitet + substantivden/det/de utslitna + substantiv
slita ut sig • arbeta så att man blir ut­bränd
Infinita formeratt slita ut siginfinitiv aktiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
slita slet slitit sliten slitna, presens sliter
verb
sli`ta
1 nöta (något) genom trägen an­vändning ofta så mycket att det upp­står hål
SE slitage
slitning; slitskydd; slityta
någon/något sliter något
någon sliter något
något sliter något
någon/något sliter (på någon/något)
någon sliter (på någon)
någon sliter (på något)
något sliter (på någon)
något sliter (på något)
som den pojken sliter byxor!
○ äv. med tanke på resultatet
slita hål på strumporna
○ äv. bildligt
det späckade schemat slet på krafterna
slit den med hälsan se hälsa
slita spö se spö
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska slita; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till slitage, slits
2 ofta med partikel, t.ex.av, upp häftigt rycka och dra loss, itu eller dylikt; om varelse
någon/något sliter (av/upp) något
någon sliter (av) något
någon sliter (upp) något
något sliter (av) något
något sliter (upp) något
någon/något sliter i något
någon sliter i något
något sliter i något
någon/något sliter någon/något (sätt)
någon sliter någon (sätt)
någon sliter något (sätt)
något sliter någon (sätt)
något sliter något (sätt)
hunden slet av kopplet; hon slet upp brevet
○ spec. i ett ut­tryck med an­givande av resultatet
vargen slet bytet i stycken
○ äv. bildligt, spec. om icke-levande före­teelse
vinden slet i seglen; smärtorna slet i hennes in­älvor
○ spec. äv. i ut­tryck för förnimmelser, känslor och dylikt
en syn så vacker att hon inte kunde slita blicken från den; slitas mellan olika krav
slita sitt hår se hår
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 arbeta mycket hårt
SE slit JFR 2släpa 3
någon sliter (med något/att+verb)
någon sliter (med något)
någon sliter (med att+verb)
slita och släpa; de slet med hem­uppgifterna halva natten
slita hund se hund
slita ont se ond
slita som ett djur slita hårthon slet som ett djur för att få ihop pengar till sin dröm­bil
belagt sedan 1629
4 sär­skilt juridik i vissa ut­tryck avgöra
någon sliter något
slita en tvist
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
slitaslitande
slita sig, slita ut
Till SO

SAOB