SAOL
publicerad: 2015
smyga
smyga
verb
smög, smugit, pres. smyger • röra sig tyst och omärkligt
| Finita former | |
|---|---|
| smyger | presens aktiv |
| smygs (smyges) | presens passiv |
| smög | preteritum aktiv |
| smögs | preteritum passiv |
| smyg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att smyga | infinitiv aktiv |
| att smygas | infinitiv passiv |
| har/hade smugit | supinum aktiv |
| har/hade smugits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| smygande | |
smyga in
• smyga in el. (sällan) insmyga
Infinita formeratt smyga ininfinitiv aktivPresens participinsmygande
smyga sig
• smyga
Ordform(er)smyga sig
smyga sig in
• äv. komma med av misstag: ett fel har smugit sig in el. insmugit sig i texten
Infinita formeratt smyga sig ininfinitiv aktiv
SAOB
Sökningen på smugits i SAOB gav inga svar.