SAOL
publicerad: 2015
snöping
snöp·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ kastrat
| Singular | |
|---|---|
| en snöping | obestämd form |
| en snöpings | obestämd form genitiv |
| snöpingen | bestämd form |
| snöpingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snöpingar | obestämd form |
| snöpingars | obestämd form genitiv |
| snöpingarna | bestämd form |
| snöpingarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1981
SNÖPING snø3piŋ2, i bet. 1 m.//(ig.), i bet. 2 m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. (i bet. 1) SNÖPINGER, m.
Ordformer
(-ing 1561 osv. -inger 1649—1700)
Etymologi
1) kastrerad mansperson, kastrat; äv. i utvidgad anv., om person som saknar könsdrift l. är oduglig till manliga sysslor. LPetri Sir. 30: 20 (1561). Vad är du för en snöping, som varken kan göra karl- eller kvinnosysslor? Wägner Namnlös. 81 (1922). Kom hit nuckor av alla kön .., snöpingar med höjda pekfingrar, och se en av er .. som vågar visa avigsidan, synda öppet på ett berg. Fridegård Tack 171 (1936). särsk. oeg. l. bildl. Religionen är en omskuren, Metafysiken en utskuren Poësie. Jag föraktar snöpingen af mitt innersta hjerta. Tegnér Brev 2: 163 (1821). särsk.
b) (i vitter stil) om person som är hämmad l. saknar förmåga i andligt l. konstnärligt l. politiskt avseende o. d. Thorild (SVS) 1: 112 (1784). Det var andliga snöpingar förbehållet att stå fullt opartiska inför de båda alternativen: att inrangeras bland Europas trälfolk eller att få förbliva ett fritt och oberoende folk. GHT 1942, nr 268, s. 11.
2) kastrerat handjur (särsk. husdjur); ngn gg äv. om djur som på annat sätt än gm kastrering (t. ex. gm olyckshändelse) förlorat fortplantningsförmågan. Vpbördh(:) .. får .. 373(,) Lamb 522, Snöpingar 4. HovförtärSthm 1577 a, s. 6. Mädhan .. (apan som klöv ett träd) icke hadhe, hoser vppå, föll honom hans små rask nedh j klyffninghen, och tå han rykte vt yxan, .. klämdhe (han) sigh ther igenom ganska illa, så at han j alla sijna liffsdaghar måste bliffua en snöpingh eller Eunuchus. Balck Es. 82 (1603). Nilsson Bombi 204 (1932; om valack). särsk. (†) oeg., om könlös insekt (som eg. är en steril hona), arbetare (se d. o. 3); dels om arbetsbi, dels om arbetsmyra. VetAH 1741, s. 44 (i pl., om arbetsmyror). Alm(Gbg) 1773, s. 42 (i pl., om arbetsbin).