SAOL

publicerad: 2015  
snoka
snoka verb ~de ~t • leta; rota; spionera
Finita former
snokarpresens aktiv
snokaspresens passiv
snokadepreteritum aktiv
snokadespreteritum passiv
snokaimperativ aktiv
Infinita former
att snokainfinitiv aktiv
att snokasinfinitiv passiv
har/hade snokatsupinum aktiv
har/hade snokatssupinum passiv
Presens particip
snokande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
snoka snokade snokat
verb
sno`ka
● ibland med partikel, sär­skiltigenom (otillåtet) leta i smyg bland någon annans privata till­hörigheter el. på någon annans om­råde för att ev. hitta något intressant el. graverande
JFR rota, spionera, söka 1
någon snokar (efter/i något)
någon snokar (efter något)
någon snokar (i något)
någon snokar (igenom något)
han snokade igenom dotterns rum när hon inte var hemma
○ i vissa ut­tryck äv. hitta efter att ha letat i smyg
hon snokade reda på de hemliga papperna
belagt sedan 1561; sv. dial. snoka; av om­diskuterat urspr.; jfr sv. dial. snok 'tryne; nos'
snokasnokande
Till SO

SAOB