SAOL

1snut subst.
2snut interjektion

SO

publicerad: 2021  
snut snuten snutar
snut·en
substantiv
1 var­dagligt, ned­sättande polis
akta er, snuten kommer
belagt sedan 1904; till snut 2
2 var­dagligt; mindre brukligt näsa eller mun
håll snuten!; torka snuten; sticka snuten i något
belagt sedan 1674; sv. dial. snut(a) 'nos; (spetsig) näsa'; gemensamt germanskt ord; besläktat med dumsnut, schnauzer, snusa
Till SO

SAOB