SAOL
publicerad: 2015
spisa
spisa
verb
~de ~t 1 ⟨åld.⟩ äta2 ⟨vard.⟩ lyssna på (jazz)musik
| Finita former | |
|---|---|
| spisar | presens aktiv |
| spisas | presens passiv |
| spisade | preteritum aktiv |
| spisades | preteritum passiv |
| spisa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att spisa | infinitiv aktiv |
| att spisas | infinitiv passiv |
| har/hade spisat | supinum aktiv |
| har/hade spisats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| spisande | |
| Perfekt particip | |
| en spisad + substantiv | |
| ett spisat + substantiv | |
| den/det/de spisade + substantiv | |
spisa av
• avvisa, avfärda: spisa av el. vanl. avspisa ngn
Infinita formeratt spisa avinfinitiv aktivPresens participavspisandePerfekt participen avspisad + substantivett avspisat + substantivden/det/de avspisade + substantiv